5 november 2011
Fanny Cartier Monzerat Reah ♥
Det är någon speciellt med djur. Ens egna djur. Vi hade en hund för ett tag sedan, den 4 april 2010 fick hon somna in men jag kan fortfarande gråta när jag tittar på bilder av henne eller när jag tänker på henne. Det är verkligen vilkorslös kärlek !
Hon var förstörd när vi fick henne. Hon var fem år och vi var hennes tredje familj. Hon var rädd för så mycket, riktigt rädd. Vad vi fått veta hade hon blivit slagen. Hon var även sjuk. Familjen innan oss ville inte ta henne till veterinären för de hade ingen försäkring på henne. Nej, dom gick inte ens ut med henne, hon fick kissa på gräsmattan utanför dörren.
Efter veterinärbesök, mediciner, mycket tid och kärlek blev hon en riktig hund till slut. Vi matade henne ur handen från en början för att hon inte vågade äta ur matskålen. Det fick ta den tid det tog men hon blev en glad hund, som inte var rädd för något, som trodde att hon var valp igen. Hon var alltid lika glad när man kom hem. Hon fick mig alltid att le, även om jag var ledsen. "Ni hade ett speciellt band ni två, som hon inte hade till någon av oss andra" brukar mamma säga.
Lill-matte glömmer dig aldrig !
.. Vad jag saknar henne ! ♥
