25 maj 2011

Jag känner det i magen, i kroppen, i huvudet. Jag känner det i hjärtat. Jag saknar min älskling så frukstansvärt mycket och även om jag vet att han behöver lite tid för sig själv just nu, även om jag inte vet anledningen varför, så kan jag inte låta bli att vara självisk. Jag vill höra hans röst, känna hans närhet och säga hur mycket jag älskar honom. Bara jag fick höra hans röst.

Vet inte hur denna dag ska gå, men jag får kämpa mig igenom den. Föreläsning 0830-1200, lunch och sen göra det sista på andra labbrapporten. Sen får jag äntligen gå hem !


Jag saknar dig älskling !

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0